Sunday, May 31, 2009



Min fru Olga och Ulf Ekman efter ett möte på Vårseminariet 2009

Saturday, May 30, 2009

Theodore Hamberg missionär i Guangdong, Kina

Theodor Hamberg var född den 25 mars 1819 i Stockholm och dog den 13 maj, 1854 i Hong Kong, Kina.

Han blev känd för att etablera missionsstationer i Guangdong provinsen. Han lade också grunden för dem som ville studera Hakka dialekten.

Hamberg var son till en sjökapten och arbetade som en affärsman. 1844 lämnade han sitt arbete för att gå med i Basel missionen. Under två år studerade han på en missionsskola i Schweiz.


År 1846 sändes Hamberg till Kina, dit han anlände den 19 mars följande år. Han började med en gång att arbeta i missionen i Guangdong provinsen, där han predikade mest till människor från Hakka folket. Han gjorde grunden till D. MacIvers Hakka ordbok. Hamberg arbetade tillsammans med den tyske missionären Karl Gützlaff.

Snacka om elhärva



För er svenska elektriker ser nog detta ut som rena katastrofen.

Kinesiska män som spelar ett traditionellt kinesiskt spel



Vi var och klättrade i ett berg någonstans i Kina och träffade på dessa män.

Friday, May 29, 2009

Konferensen

Förra helgen hade vi som förut skrivits här på bloggen vår årliga missonskonferens. I år hade vi Tord Renkel som huvudtalare. Många utav er vet att han arbetar som m-arbetare i sydostasien och har sett en väldigt god frukt av han och hans frus arbete.

Eftersom det var en missionskonferens så är det ju självklart att det var just mission som han talade om. Det var speciellt två tjejers vittnesbörd som talar om hur viktig denna konferens är. Den första tjejen Sveta är 15 år och har varit frälst i ungefär 2 månader. Efter ett möte kom hon fram till oss och berättade att hon drömmer om att åka ut som missionär till Afrika och hjälpa de fattiga. Hon ville att Tord skulle be för henne så att den missionsglöd som har tänts i henne inte skall svalna. Pastor Valodjas fru sade till oss på söndagen efter konferensen att deras 14 åriga dotter hade för första gången sagt till dem att hon vill bli en missionär. Bara för dessa två vittnesbörd är det värt att anordna en sådan här konferens.

Under konferensen hade vi som vanligt också avslutningen och utdelning utav diplom till de studenter som har läst på missionsskolan. Detta år hade vi 7 studenter från Vladivostok och Nerungry. Efter missionsskolan kommer några att stanna kvar i Ryssland för att arbeta i församlingen och någon i ett rehab för alkoholister. 4 utav dem förbereder sig för att åka ut på missionsfältet.

Wednesday, May 20, 2009

Konferens i Vladivostok

På fredag börjar vår årliga missionsskonferens i Vladivostok. Detta år har vi förmånen av att ha Tord Renkel här som huvudtalare. Han arbetar som m-arbetare i ett land i sydost asien där de leder en bibelskola och missionsskola.

De har sett en väldigt god frukt genom sitt arbete och många utav deras studenter går efter utexamineringen ut och startar församlingar bland de många onådda folkgrupperna i det landet.

Vi ser fram emot denna konferens och vet att den betyder mycket för detta område utav Ryssland.

Sunday, May 10, 2009

Alma Johansson - Missionär till Mush (västra Armenien).

Alma Johansson, född 1880, död 1974, var en svensk missionär som arbetade många år i staden Mush (idag Muş) västra Armenien som då administrerades av Osmanska riket. Hon arbetade vid ett tyskt barnhem för föräldralösa armenier.

Vid utbrottet av första världskriget började förföljelserna mot de kristna minoriteterna i Osmanska riket att öka. Alma Johansson blev vittne till många av dessa grymheter. Sina upplevelser berättade hon om i skriften Ett folk i landsflykt. Hon lämnade även vittnesmål till tyska och amerikanska diplomater som publicerade uppgifterna. Johansson berättade bland annat om hur kvinnor tog gift för att inte hamna levande i turkarnas händer och hur soldater förde blodiga, sårade kvinnor och barn genom staden medan andra soldater sköt mot dem för att skrämmas. När de sårade föll ner på marken, slog soldaterna dem med bösskolven.

Hon lämnade uppgifter om hur alla barnen på hemmet begärts överlämnade till en hög officer, och hur de sedan tagits till en byggnad utanför staden och mördats.
”Aldrig kan jag glömma den synen. Och ingenting kunde man göra för dem! ”

”Armenierna och grekerna, bliva nu systematiskt utrotade, dödade eller jagade från sina hem för att spridas i mindre grupper till långt avlägsna turkiska trakter, där det gives dem att välja mellan att övergå till Islam eller dö för svärd eller av svält ” — Alma Johansson

1923 flyttade Alma Johansson till Salonika, och startade en fabrik där mer än 200 armenska kvinnliga flyktingar kunde arbeta. Hon startade även ett armenskt dagis och en skola i Charilaos (Grekland).

1997 startades festivalen för att minnas Alma Johansson i staden Jerevan i Armenien.

Stina Mårtensson - Missionär i Ost turkestan (Xinjiang)

Stina Mårtensson föddes den 3 juni 1882 i Ovanåker, Hälsingland. Hon genomgick Bibelkvinnohemmet i Stockholm 1903-04 och har vistats vid Missionsskolan höstterminen 1904 och vårterminen 1907.

Hon avskildes till missionär år 1907 och utreste till Ost-Turkestan första gången den 24 september samma år; återkom den 17 oktober 1913; utreste för andra gången den 14 september 1915.

Från 1939 arbetade hon under 7 år som missionär till Indien. 1962 dog hon hemma i Sverige vid en ålder av 80 år.

Saturday, May 9, 2009

Carl L. Lundberg - Missionär och Martyr

Följande är ett brev skrivet av en svensk missionär som arbetade för "The Christian Missionary Alliance". Carl L. Lundberg, hans fru och två döttrar blev martyrer under Boxer Upproret.

Kära Pastor Kilstet,
Hur underbar är inte Herren i allt Han gör! Vem kan förstå Hans vägar? Kära missions vänner, ni har antagligen hört om den storm utav förföljelse som brutit ut i Kina och som också har nått upp till Shansi, till ert arbetsfält och vårt (TCMA) och Kina Inland Mission har också fått sin del. Lundeberg skrev att tio Holy Union missionärer hade blivit dödade. Forsberg och hans fru och deras barn från vår mission var bland dem, och de blev stenade och deras barn sliten i bitar.

Upproret startade i Kwei-Hua-Cheng där vi befann oss, så vi lämnade den platsen för att därifrån gå till Urza och över till Ryssland, men när vi befann oss två dagars resa från Kwei Thea, blev alla våra saker stulna och rövarna attackerade oss åtta gånger. De tog en del utav kläderna vi hade på oss så vi både frös och var hungriga. Fyra katolska missionärer på den platsen hörde vad som hänt oss och skickade några personer för att ta oss hit. Den sista utav dem hittade oss och vi har nu tillbringat åtta dagar här, men detta är också en farlig plats. Boxarna har kommit för att förstöra denna plats. Många katolska boplatser har blivit ödelagda och tusentals kineser har blivit dödade och som vi förstår har vår missionsstation blivit förstörd.

Vi känner inte till vad som har hänt med de andra missionärerna, men från Christian Missionary Alliance, är familjerna; Emil Olson och deras tre barn, Edwin Anderson och deras två barn, fröken Emilie Erickson, och Carl L. Lundberg och deras barn här.

Ifall vi inte skulle komma ut ur detta med livet i behåll så skicka ett sista meddelande till våra missions vänner. Vi lever och dör för vår Herre och för Kina. Vägen till kusten ligger inte öppen och vi har ingenting hört från Peking på nästan två månader, men vägen till Herren är öppen, pris ske Gud. Låt inte era händer falla och tappa inte modet. Vad vi sår kommer att bära frukt i sin tid. När stormen har lagt sig, skicka ut fler vittnen till Kina som kan förkunna Herrens väldiga gärningar. Jag ångrar inte att jag kom till Kina. Jag vet att det var Herren som kallade mig hit, och Hans nåd är nog för mig. Den väg Han leder är bäst, låt Hans vilja ske. Vi kommer att mötas vid Hans högra hand.


22 augusti 1900
Nu har soldaterna anlänt och de kommer att attackera oss här idag. Katolikerna kommer att försvara sig, men det kommer inte att hjälpa, och vi vill inte dö med vapen i våra händer. Om Gud tillåter kommer de att ta våra liv. Vi dör i tro på vår Herre och vet att Han kan frälsa våra själar utan att förtrösta i den katolska kyrkan. Prästerna frågade oss igår ifall vi var villiga att gå med i och bli förenade med den enda frälsande kyrkan, och ifall vi inte var rädda att ha gått fel och inte bli frälst, men var och en utav oss svarade att vi vet på vem vi tror, och att vi inte är osäkra att dö som protestanter, ja, som kristna. Gud välsigne er alla. Vi kommer att möta Jesus.

Er, glad i Jesus,
Carl L. Lundberg.

Thursday, May 7, 2009

Kachin folket i Burma (Myanmar)

Lite Missions historia

1812 anlände Adoniram Judson till Rangooon (Yangoon) som den första amerikanska missionären. När han gick ombord på båten som skulle ta honom till missionslandet var han en Kongregationalist men under resan talade Gud till honom genom Sitt Ord att han behövde döpa sig. Adoniram arbetade i Burma under 38 år.

Efter 7 år av predikande fick han se den förste burmesen som gav sitt liv till Jesus. Han översatte Bibeln till burmesiska och reste till Mandalay där han presenterade Guds Ord till den burmesiska kungen som vägrade att ta emot honom.

Fram till 1877 var det ingen som hade försökt att nå Kachin folket. De första personerna från denna folkgrupp blev döpta 1882. Åtta år senare anlände Ola och Minnie Hanson. Ola Hanson (1864-1929), som var född i Åhus, Sverige men som emigrerade till USA 1881 och växte upp i Oakland, Nebraska. Ola tog sin examen vid Svenska Baptist Seminariet. År 1980 blev han och hans fru utsänd genom Betlehems baptist kyrka.

När missionärerna kom till kungen för att be honom om lov att undervisa Kachin folket, skrattade han och pekade på sin hund och sade att de skulle ha större framgång att undervisa denna hund än detta folk. De var Burmas vilda människor som var outbildade animister och offrade kor och kycklingar för att behaga andarna.

Men Ola Hanson uträttade ett otroligt arbete bland denna folkgrupp. Han etablerade en mission i Namkham i Hsenwi distriktet 1910. Han gav Kachin folket ett skriftspråk; översatte Bibeln till Kachin och skrev några böcker.

När man går tillbaks litegrann i tiden så möter man många svenska missionspionjärer och hjältar. Det här är bara en utav många som har gett sitt liv för att sprida evangeliet till en folkgrupp som inte hade hört om Jesus.

Monday, May 4, 2009

Undervisning om mission

Ikväll och på fredag ska jag undervisa om mission i en rysk församling. Detta är ett utav de uppgifter vi ser som viktigast här i Ryssland just för denna tid.

Sedan början utav 90-talet har det planterats hundratals församlingar i Ryssland. Nu på senaste åren har också många församlingar börjat tänka på mission. Livets Ord i Moskva och många andra församlingar som har kopplingar till den församlingen har redan från starten medverkat i mission, speciellt i forna Sovjet, men också på senare år i sydost asien. Det finns också andra församlingar som har arbete i Afrika och Indien.

De senaste 2 åren har några ryska församlingar börjat få upp ögonen för Kina och de stora möjligheterna till mission där. Vi har kontakt varje vecka med folk som ringer eller skriver till oss och är intresserade av Kina.

I förrgår ringde Fader Gregoriy till oss angående just detta. Han är en rysk ortodox präst som är fylld med Anden och intresserad utav mission. I början utav juni kommer han hit för att predika i en församling men också för att träffa oss för att tala med oss om mission i den västra delen utav Kina där det är flest muslimer. Är inte detta helt fantastiskt?

Förra veckan när vi var till staden där vi har vårt arbete i Kina (som jag inte kan nämna vid namn pga säkerhet), hade vi en rysk missionär som studerar tibetanska just i Ti**t och en rysk missionärs familj som arbetar i södra Kina som kom och sov över i vår lägenhet för att nästa dag åka vidare till Ryssland.

Någonting är på gång i Ryssland. Missionärer är på väg att lämna tryggheten här för att gå till ett okänt land för att predika Kristus för de som ännu inte hört evangelium.

Jag ber att någon utav de studenter som hör mig tala om mission dessa dagar ska höra kallelsen från Gud att gå till de onådda, och säga som Jesaja, "Här är jag Herre, sänd mig."

Friday, May 1, 2009

Hemma igen

Igår kväll kom Olga och jag hem efter att ha varit några dagar i Kina. Det har varit intensiva dagar med många samtal, ibland tuffa.

Vår språkskola har inte kommit igång riktigt eftersom vi har haft många problem. Vår lärare i engelska är hemma i USA och väntar på att få operera gallan.

För ungefär en månad sedan började vi erbjuda kurser i att rita och måla och vi tror att det kommer att dra in studenter. En utav våra team medlemmar är utbildad i att undervisa i detta. För närvarande har vi 5 studenter.

Vi har hyrt ut en utav våra rum till en kinesisk kvinna som undervisar i matematik. Hon har frågat oss ifall hon kan få "låna" vårt namn för att hon ska få fler studenter och för att hon inte orkar att ensam få det att funka. Hon ger oss hälften av vad hon får in efter att hon betalat ut löner.

Olga har räknat och räknat och såg att detta kan också hjälpa oss att få in pengar för de löpande utgifterna, därför svarade vi ja på kvinnans förfrågan. Hon har redan börjat att arbeta med oss.

Vi tror på denna skola eftersom det kan ge oss en legal plattform att få vara i Kina.