Alma Johansson, född 1880, död 1974, var en svensk missionär som arbetade många år i staden Mush (idag Muş) västra Armenien som då administrerades av Osmanska riket. Hon arbetade vid ett tyskt barnhem för föräldralösa armenier.
Vid utbrottet av första världskriget började förföljelserna mot de kristna minoriteterna i Osmanska riket att öka. Alma Johansson blev vittne till många av dessa grymheter. Sina upplevelser berättade hon om i skriften Ett folk i landsflykt. Hon lämnade även vittnesmål till tyska och amerikanska diplomater som publicerade uppgifterna. Johansson berättade bland annat om hur kvinnor tog gift för att inte hamna levande i turkarnas händer och hur soldater förde blodiga, sårade kvinnor och barn genom staden medan andra soldater sköt mot dem för att skrämmas. När de sårade föll ner på marken, slog soldaterna dem med bösskolven.
Hon lämnade uppgifter om hur alla barnen på hemmet begärts överlämnade till en hög officer, och hur de sedan tagits till en byggnad utanför staden och mördats.
”Aldrig kan jag glömma den synen. Och ingenting kunde man göra för dem! ”
”Armenierna och grekerna, bliva nu systematiskt utrotade, dödade eller jagade från sina hem för att spridas i mindre grupper till långt avlägsna turkiska trakter, där det gives dem att välja mellan att övergå till Islam eller dö för svärd eller av svält ” — Alma Johansson
1923 flyttade Alma Johansson till Salonika, och startade en fabrik där mer än 200 armenska kvinnliga flyktingar kunde arbeta. Hon startade även ett armenskt dagis och en skola i Charilaos (Grekland).
1997 startades festivalen för att minnas Alma Johansson i staden Jerevan i Armenien.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment